Cabane à Sucre
Torsdagen besök i en typisk, Kanadensisk "sockerstuga", innebar ännu en busstur bort från ön.
Höjdpunkten var nog getterna och de små ponnyerna, trots att de inte var helt vänligt inställda till oss besökare. Jag undrar hur många barn de har smakat på tidigare!
Middagen inleddes med ärtsoppa, vitkålssallad samt inlagd gurka samt rödbetor. Lite mycket picklat, möjligen, men helt okej. Huvudrätten var lite mindre i min smak. Skinka, omelett, friterad potatis, prinskorv, bacon och "oreilles de crisse" - friterat grisfett. Självklart stod en stor flaska lönnsirap på bordet, att dränka över dessa härligheter.
Efterrätten fortsatte på det monotona gulbruna temat. Lönnsirapspaj, beignes (typ små, torra munkar utan hål) samt Grand-Pères (mor-/farfäder). Det sistnämnda är kakdegsklumpar som bakas genom att kokas i lönnsirap. Serveras, givetvis, dränkta i sirap.
Kvällen fortsatte då vi tog oss till sugan bredvid. I fall sockertoppen inte var nått efter desserten, väntade nu en traditionell "tire d'érable". Försedd med en pinne möter du ett tråg med is där lönnsirap hälls i strängar, sedan är det upp till dig att snurra till dig en sirapsklubba.
Jag hade en trevlig kväll, men kort sagt är detta en tradition som får stanna i Kanada.
Ha det gott!
Parc la Fontaine - en tisdag i mars
Svammel om lycka och att ta på den
En dag av "planetär betydelse", vårdagsjämning, och anledningen till att just detta datum blev utsett till dagen då vu uppmärksammar Lycka. Ett beslut som togs av FN år 2012, enligt förslag från landet Bhutan.
Länge slutet och, enligt våra västerländska mått, borttappat, Bhutan är ett land som på kort tid har gjort stora förändringar. Ordet Bruttonationallycka instiftades dock redan på 70-talet av den dåvarande kungen, och syftade till att skilja på materiell välfärd och livskvalitet. Detta ansågs mer korrekt, landets buddhistiska kultur. I Gross National Hapiness (GNI), som är ett sammansatt indextal, ingår dock den traditionella mätningen av ekonomin. Den ekologiska miljön, hur landet styrs, folkets uppfattning av "nöjdhet" och bevarande av den Bhutanesiska kulturen, är några av de andra elementen.
Hur detta mäts, och hur stor vikt de har i mätningen, går att läsa mer om på hemsidan för The Centre for Bhutan Studies & GNH Research.
Bhutan är säkerligen inte det lyckligaste landet. För vad är lycka, egentligen? Landets GNI har ökat markant sedan TV'n introducerades i början av 2000-talet, men för att citera Ianik Marcil, ekonomijournalist och deltagare i gårdagens paneldebatt; TV'n tär på både min fysiska och psykiska hälsa. Så, allt är relativt.
GNI är inte det första försöket att mäta ett lands välfärdsnivå på ett annat sätt. Mest känt är kanske Human Development Index (HDI), som används av FN sedan 1990. OCDE har infört Better Life Index (skapa ditt eget och jämför utifrån vad du tycker är viktigt här) och här i Kanada finns Canadian Index of Wellbeing. Detta är bara några exempel.
...men hur informativa är dessa alternativa mått egentligen? Hur mycket kan vi förstå dem, och hur kan vi använda dem? För ett av de viktigaste kriterierna när det gäller ett mått, måste väl ändå vara dess användbarhet? Att skapa ett mått, som inte används, bör vara slöseri. Särskilt med tanke på hur mycket arbete det ligger bakom, att utvärdera alla tänkbara variabler att ta hänsyn till.
Just kompositionen av ett index, är som tidigare diskuterat, inte helt okontroversiellt. Med åren har exempelvis HDI förändrats, vilket gör att du inte kan jämföra till exempel Sveriges nummer från 1992 med den nivå den har idag. Rankningen mellan länder kan emellertid dock tänkas vara en fingervisning, även om inte heller en är komplett. Variabler som exempelvis jämställdhet mellan könen har lagts till. För ett land där detta inte är särskilt viktigt, blir HDI plötsligt irrelevant. Det är som om en fysikstudent skulle börja skriva ekonomtentor, och jämföra sig med dessa studenter.
Jag skulle kunna filosofera i evigheter över denna fråga. Jag har alltid fascinerats över vardagslivet, över människors tolkningar, känslor och tankar. Dessutom är jag, som många vet, en person som dokumenterar och mäter precis allt. Att försöka kombinera dessa, att göra det opåtagliga mer påtagligt, är för mig bisarrt men också väldigt spännande. I vardagslivet slåss jag med tankar om att det jag gör inte spelar någon roll. Jag har inte fått en lönespecifikation på över ett år. Jag kommer inte att få något tillbaka på skatten. Jag har för första gången i mitt liv tagit studielån, jag dricker lyxigt kaffe för bidragspengar. Lite är mitt bidrag till världen...eller? För vad är värt någonting? Är all det vi ser, det vi nyttjar och njuter av, resultatet av något som dyker upp i världens BNP?
Avslutningsvis tänkte jag informera er om vad den där Bic Mac'en för fem dollar egentligen kostar, om man försöker ge ett ekonomiskt värde på alla effekter burgaren har på exempelvis miljön och den sociala situationen för arbetarna. 235$, det är vad du då skulle behöva betala. Plötsligt skulle vägen förbi snabbmatskedjan inte vara riktigt lika självklar att ta.
Ha en lycklig helg, på ditt sätt!
Just nu - Världen, Quebec, Montreal, Maison du développement durable
Idag är det torsdag. Det är redan tjugonde mars. Det är vårdagsjämning. Inte bara är dag och natt lika långa över hela jorden, det är också en milstolpe. En brytpunkt. Från och med nu går vi mot ljusare tider, och för många av oss har det även ett symboliskt värde. Det är dock inte bara ljuset som återvänder, det är mycket annat på gång!
Internationella Lyckodagen
Idag firar vi lyckan. Lycka, som jag personligen beskriver som en känsla, någonting som känns i hjärtat. Någon officiell definition tänker jag för tillfället inte bjuda på.
Framgång, utveckling och "niveau de la vie", mäts ofta i rent ekonomiska termer. Bruttonationalprodukt. Bhutan, däremot, är det första land som har valt att officiellt fokusera på bruttonationallycka. Om en liten stund ska jag gå på en föreläsning, här i Maison du Dévélopement durable (Huset för hållbar utveckling), en paneldiskussion som förhoppningsvis ska få oss att reflektera till lycka och vad det innebär.
Val - ännu en gång!
I höstas var det val, och nu är gatorna ännu en gång klädda med valaffischer. Den 7 april är det dags för provinsval här i Quebec. Enlig lag ska alla universitet då ställa in sina lektioner - till en av mina lärares stora förtret. Gårdagens Metro rapporterade emellertid att universitetet HEC här i staden, ger blanka fan i denna lag. Om det kommer få några konsekvenser, är ännu osäkert.
När det gäller valet är jag totalt oengagerad, och tänker inte lämna någon rapport.
Deklarationstider - dags att dra av på skatten
Spelar ditt barn hockey - grattis! Du får dra av kursavgiften på deklarationen. Nu är det nämligen dags att se över dina skattebetalningar och göra allt vad du kan för att dra av så mycket som möjligt. Eftersom jag varken får arbeta annat än på campus, och inte har haft någon inkomst under de månader jag hittills spenderat här, kan jag lugnt ignorera alla annonser som erbjuder mig hjälp med deklarationen.
Lönnsirapssäsongen är i full gång
Detta flytande guld är hypat här i Kanada. Kandensarnas stolthet, lönnsirapen har magiska förmågor. Det är nu som den utvinns ur lönnarna. För ett par veckor sedan fick jag en mini-provning. Tre olika siraper - utvunna i början av mars, slutet av mars samt i början av april. Konsistensen gick från ljus och flytande, till tjockare och mörkare. Även smaken blev mer intensiv.
Det är dock inte enbart i form av sirap den kommer - allt ifrån hudvårdsprodukter till kryddblandningar och "lönnvatten" (tänk er av typen kokosvatten). Ikväll kommer jag att få första gången i mitt liv besöka en Cabane à Sucre, (sugar schack eller sockerhydda). Exakt vad det innebär vet jag ännu inte. Det återstår att se!
Rättvisa
Schyssta bananer - denna frukt är i fokus för Fairtrade Sverige i år. Målet är att varannan banan som säljs i Sverige ska vara Faitrademärkt, i slutet av år 2014. Ett högt uppsatt mål, förra året var marknadsandelen kring nio procent. Jag tror dock att vi kan, och som den fjärde viktigaste grödan i världen, spelar det roll.
För övrigt, så ökade Sveriges försäljning av Fairtradevin med 44% förra året. 4 miljoner liter hinkade vi oss. Eftersom jag dricker alldeles för lite vin just nu och riskerar att kompensera för detta under sommaren, gissar jag att jag kommer att bidra till att denna siffra blir ännu högre i år.
Så ta en banan, och ha det gott!
Upp och hoppa!
Så sent som igår tänkte jag: vad skönt att brandlarmet inte har gått sedan den intensiva signalperioden förra terminen.
Jag skulle inte ha tänkt så. Nu sitter jag här. På skolan. Pyjamas under ytterkläderna.
Hoppas kunna säga god natt snart!
Åk aldrig ensam
Mannen i baksätet lutar sig framåt. Solglasögon, som skydd mod den starka morgonsolen, det långa håret uppsatt i en slarvig tofs. Sjunger han? Skojar han med männen i framsätet? Han liknar en avlagd, amerikansk rockidol från sjuttiotalet. Ölmage och allt. Föraren och hans co-driver skrattar.
Att börja en måndagsmorgon med ett skratt. Att ta sig till sin arbetsplats med ett leende på läpparna. Är de inte vad vi alla vill göra? Kanada eller Sverige, varje morgon slingrar sig bilarna i långa köer längsmed vägarna. Förarna likaså. För många av oss sitter ensamma i bilen då vi ska någonstans. Vi sjunger högt och falskt med radions morgonmusik, kan, om vi skulle vilja, ta en omväg. Givetvis finns det en charm med att vara ensam. Det finns dock en hake. Det är ett slöseri.
Överväg att samåka. Alla bilresor som kan sparas in är en vinst för miljön. Det är en vinst för din, och dina medresenärers, plånbok. Det är också en ny möjlighet att lära dig något nytt. Att höra en ny låt. Jag garanterar dig att dina samåkningspartner har en annan musiksmak.
Ha en fortsatt trevlig måndag, och resten av vecka. Oavsett hur du tar dig från punkt A till punkt B.
Gröt - del två
Mina grötupplevelser fortsätter. Förra helgen blev det en återkomst - eller delvis. Som sagt heter caféet numera Beaufort, men gröten var den samma. God, som en dessert!
Städa rent - på riktigt
Ännu ett inlägg - vad är det som händer? Inte nog med att det är ganska så lugnt i skolan just nu (eller för att jag inte bryr mig), så har jag nått en punkt där jag inte kan ignorera det längre - jag är sjuk. Tidigare har jag kunnat skylla på att jag inte har någon termometer, men när febern uttrycker sig med sin fulla kraft och halsen producerar substanser som ser ut att vara rester från Halloween, är inte det någon ursäkt.
Nu till saken. Förra veckan fick jag i sista sekunden ett meddelande om att det fanns en plats ledig till ateljen med temat "Gör dina egna städprodukter". Eftersom detta är något jag har pysslat lite med det senaste halvåret, var jag eld och lågor. Tllfället anordnades av L'Éco-quartier Saint-Jacques, ett miljöprogram i min stadsdel Ville-Marie.
Faktum är att de europeiska reglerna kring dokumentation om innehållet i "kommersiella" städprodukter är striktare än här i Nordamerika. Det betyder dock inte nödvändigtvis att det är helt riskfritt att använda dem. Att ständigt omge sig av kemikalier från alla håll och kanter kan öka risken för till exempel allergier.
Frukta ej! Härmed delar jag med mig av ett recept på klassiskt rengöringsspray. Bara att testa!
Ingredienser
2 tsk bikarbonat
2 tsk bikarbonat
1 tsk vinäger
2 liter vatten
1-3 tsk essentiell olja (frivilligt, ger en härlig doft. Lite citronsaft gör också tricket!)
Blanda allt detta i en sprayflaska som rymmer två liter, och spraya på!
För franskspråkiga: ladda ned häftet Le Grande Ménage och lär dig allt om hur du städar ekologiskt och ekonomiskt
Svensktalande kan ta del av Naturskyddsföreningens tips, eller anlita mig som personlig städassistent från och med första maj. Jag erbjuder även PT-tjänster (personlig trädgårdsmästare).
Ha det gott!
Sommartider, hej, hej!
Ni må ha värme och vår hemma i Sverige - men här är det numera sommartid på riktigt! Denna helg ställde vi fram klockan, tidigare än er med andra ord (vintertid blev det dessutom om jag inte minns helt fel en vecka senare, så den är inte så långvarig här).
Vädermässigt bjöd helgen på en försmak av vår. Sol och närmare nollgradigt - tillräckligt varmt för en utekaffe! Solen gjorde gott för själen, även om den också bjöd på lite vemod. En stilla söndag, tystnad, där folk i lugn takt tar sig fram tillsammans med sina nära och kära.
Måndagen startade med blötsnö, hallelujah
Yogi
Här kommer en text som är alldeles för lång och oprecis för att passa som blogginlägg, men så är jag inte någon professionell bloggare. Istället har Montréal har väckt yogin till liv inom mig. Okej, kanske skedde det redan innan. Ljumma sommarmorgnar samt kvällar är som gjorda för lite yoga som start respektive avslutning på dagen, hemma i trädgården. Här finns det dock yogastudios i vart och vartannat gatuhörn – yoga kan upplevas på många olika sätt och jag har passat på att utforska detta lite närmre.
Det första jag gjorde var att skriva in mig på ”Yoga Énergetique”. Eftersom jag bor fem trappor upp från universitets gym var det givet. Under höstens onsdagsmorgnar instruerades jag av en äldre man i ashtangayogans grunder. Han såg ut lite som…en yogi-guru förklädd i en ljusblå träningsdress.
Det var med sorg, och lite osäkerhet, som jag inför vårterminen valde att prova sportcentrets ”Yoga Dynamique”. Inför våren hade de dessutom lagt till ”Yoga SUP”, det vill säga ”Stand up paddling”, samt ”Accro-yoga”, yoga i par. Att yoga i en pool stående på en surfbräda lockade, det är inte för intet jag var (är?) ett fan av ”Blue Water High”. Jag är dock allt annat än en fisk i vattnet och kände mig inte reda att skriva in mig för en hel termin. Kan dock upplysa blivande studenter på UQAM att det eventuellt kan komma att ordnas kortare ”prova på-kurser” av denna yogaform kommande terminer! Ni kan tacka mig senare, hehe. Accro-yogan var uteslutet du jag saknar parhäst i yogan. Tror att jag föredrar att vara själv!
Så hur blev bytet? Min nya yogainstruktör är motsatsen – hon liknar en Amazon. Även denna termin är jag dock supernöjd.
Movember – Yoga i ett köpcentrum För att uppmärksamma prostatacancer i månaden november ordnades en yogasession i ett köpcentrum i närheten. Annorlunda, men kul!
Lolë – var börja? Varje tisdagskväll samt lördagsförmiddag ordnar Lolë, som har en butik i närheten, aktiviteter. Det är olika typer av träningsformer, men framförallt yoga. Via dem har jag yogat i Park la Fontaine, provat på dansyoga, sjungit mantran, testat ”yoga groove”. Yoga i butiken – eller i deras källare – gör att jag känner mig mer eller mindre som hemma där. Dessutom är personalen fantastisk.
…och ja, givetvis är det också där min vinterjacka samt min rosa reseyogamatta är inhandlad. Svenska butiker har mycket att lära om hur man vinner kundernas förtroende.
Moksha yoga – svett Något jag har varit sugen på länge att testa är ”värmeyoga”, det vill säga yoga i ett rum som håller en temperatur kring 37 grader. Inte lätt att hitta en sådan studio i lilla Linköping, här är det motsatsen. Veckan innan min hemresa över jul tog jag del av Moksha’s introerbjudande. En vecka med tillgång till alla deras klasser – jag som annars inte brukar svettas kramades ut rejält! Därtill har jag tagit del av deras ”Community classes”, pass som leds av nya instruktörer och där femdollarsedeln man betalar går till välgörenhet. Lagom för en studentplånbok, med andra ord.
Sedan så har jag givetvis missat flera yogatillfällen som låtit spännande. Yoga neige (snöyoga), yoga i skolans korridor samt i ett underjordiskt köpcentrum. Det går dock inte att undvika – vi kommer aldrig att hinna med allt! Jag har ju dock lite drygt femtio dagar kvar här i staden, och i början av maj går Yoga Games av stapeln i Göteborg. Jag kommer troligen inte att ha någon biljett – men ser fram emot att gå på mässan och har jag tur finns det enstaka platser kvar till något pass.
Jag kan tänka mig att de flesta i min närhet skulle ha svårt att sjunga "Åååh, Shanti" utan att hålla sig för skratt, men som syntes tar sig den gamla livsfilosofin uttryck på flera sätt. Inspirerat att testa, eller ännu inte fastnat? Gå in på Yogobe , det kostar inget att prova. Visst kan du hitta mer eller mindre..andliga..avslappningsövningar, men det finns även gott om mer lättsmälta videos! Personligen tycker jag att Johanna Andersson's videos är bra. Hon kommer för övrigt att hålla några pass under mässan i Göteborg... Tyvärr lär nog dessa vara helt uppbokade!
Namaste! ...och ha en toppenvecka!
Karriärbyte
Fakulteten för konststudier har audition - öppen för alla studenter. Kanske uppskattar Kanadensarna min sång- och dansförmåga? Den har ju inte riktigt slagit igenom i Sverige.
Halvtid och semlor
Idag har jag på dagen spenderat halva tiden av min vintervistelse här. Hur jag känner? Det är sant att jag inte har gjort allt jag velat, och att det finns många upplevelser kvar. Jag känner mig dock ganska klar med Montreal. Jag känner mig klar med vintern. Jag hoppas dock att de följande femtiosju dagar blir tillräckligt bra! Det blir inte bättre än man gör det, eller hur?
En liten dos av hemma fick jag dock i lördags! Helt otippat sprang jag på en klasskompis från Sverige, då jag var på väg tillbaka till min studio efter en dag på stan. Galet, hur stor är chansen? Värmande kramar i Montréalkylan var uppskattat. Vi ses i Linkan i maj, Hanna!
Förutom halvtid är det dessutom fettistidag. Jag har aldrig gillat semlor, men min egen variant var försvinnande god.
Ta hand om er!
Upptäckte just ansiktet..ser ni ögonen och leendet?
2 mars
2 Mars och Ernst har namnsdag. Ett stort grattis!
Vår, tack!
37,9°C stod temperaturen på då jag klev ut från Moksha-yogan. Då hade vi legat ned i shavasana ett tag, samt att dörren varit öppen någon minut och släppt in ny, något kyligare luft.
Temperaturen utomhus? Inte trettio grader där inte. Idag var det trots allt underbar sol, så jag ska kanske inte klaga. Jag börjar dock bli lite trött på vintern nu. Skidor, skridskor och snöbollskrig känns inte lockande längre. Nu är jag redo för vår.
Tills vidare, eller ja, de två kommande månaderna, får jag hålla mig tillgodo med spirande grönska i mitt fönster. Det är inte så illa det heller!
[här är det tänkt att vara en bild på den spirande grönskan, men blogg.se vill inte för tillfället]
Ha en kanonstart på mars allihopa , och en fin helg!
Gröt
Gröt. Detta intags dagligt. Beroende på humör ändrar frukostgröten form. Olika typer av gryn, topping. Variationsmöjligheterna är oändliga. Detta inlägg kommer dock inte att fokusera på mina egna skapelser, utan på Montréals utbud. Fram tills idag har just denna termins provsmakningar varit obefintliga, men det får det bli ändring på! Jag tänkte därför summera mina upptäckter hittills.
Den allra första som provades i somras intogs på Second Cup. I all sin enkelhet, en pappburk med snabbgröt. Burken agerar numera som förvaring på mitt skrivbord. Smak? Tja, väldigt söt och utan topping.
Det är med lite vemod jag recenserar denna gröt. Café Ellefsen var min första stora kärlek här i Montréal, och den blev kortvarig då de strax stängde igen. Okej, det visade sig snarare vara ett namnbyte, men jag har inte satt min fot där sedan September. Kanske får det bli ändring på det nu, kanske har sorgen gått över. De har nämligen kvar gröt på menyn, och denna var verkligen god! Dessutom goda tillbehör.
Ännu har jag inte provat Starbucks gröt, så den står på väntelistan, liksom att återvända och se om Ellefsen's gröt ännu är den samma.
Den gröt som ätits flest gånger är såklart den du kan få hos Coras, inte minst med tanke på att mina besökare från Sverige ville återvända dit. En havregrynsgröt utan mycket smak, som lyfts med blåbär, jordgubbar, granola och "crème Anglaise" (det vill säga, sötad gräddmjölk typ). God, men bären höll definitivt bättre kvalitet tidigare på säsongen. Naturligtvis.
Café Veritas erbjuder inte mindre än två olika toppings. Havregrynsgröten är kokt i sojamjölk och får en krämig konsistens. Antingen kan du få den med banan och nätter eller äpple, mandel och torkad frukt, båda serveras med honung (som ni märker sötar Kanadensarna allt på ett eller annat sätt). et var äppelvarianten som provades idag. Båda varianterna är goda, men det är alldeles för lite frukt!
Ännu har jag inte provat Starbucks gröt, så den står på väntelistan, liksom att återvända och se om Ellefsen's gröt ännu är den samma.
Ha det bra, och lycka till med ert eget grötkok!
Sista helgen i februari
Den milda temperaturen har stannat - och helgen har bjudit på strålande sol! Blåsigt, som så ofta. Jag säger det igen; det är tur att lyktstolpar finns!
Både lördag och söndag har det pågått full aktivitet längsmed ett av shoppingstråken här intill. Flera av butikerna har fått en isskulptur, en skylt i is. Tyvärr har vädret inte varit på skulptörernas sida, då flera redan börjat brytas ner.
Jag har vid någon ljus stund undrat varför ingen har gjort slag i saken och erbjudit färskmalet nötsmör. Jag menar, hur smart vore inte det? Jag tolkar det som om att någon hörda mina tankar.
Brevskrivande, toppgod hallonmangolassismoothie på Crudessence och grönt vatten - klorofyll! Hjälpte det till att absorbera helgens solstrålar måntro?
En gräsplätt får avsluta helgens inlägg. Jag ville lägga mig ned och rulla runt i det! Kramar
Mi-session
Ungefär 75% av apelsinerna jag har knäckt denna vinter här i Montréal har varit en besvikelse. Torra, smaklösa. Vinter och citrussäsong har med andra ord inte varit på topp. Morgonens apelsin bröd inte på en god start.
Dagsljuset har lyst med sin frånvaro. Det har spöregnat i princip hela dagen.
Summan av kardemumman? Tja, jag kan borsta av händerna och konstatera att vi har nått mi-session! Idag skrevs sista mitterminstentan bland de kurser jag har på franska,. Just denna hade jag bävat för, men det kändes bra. Fick dessutom tillbaka förra fredagens tenta i "Dimensions Microéconomiques de la ville" och det gick allt annat än dåligt. Dessutom har jag en veckas "rélache" framför mig, som visserligen kommer att fyllas med med en del arbeten i form av grupprojekt samt plugg inför sista mitterminstentan, men jag har inga lektioner och det är inte överdrivet mycket att plugga. Inte för att jag har gjorde det så värst mycket den senaste tiden... som sagt, lite opepp på det just nu!
Annars har jag fått brev två dagar i rad. Vardagsglädje när den är som bäst!
Ta hand om er i helgen!
Isprinsessan
Nej, så värst elegant var det inte. Det hjälper inte att jag är från Skandinavien, norr. Skridskor har aldrig varit min grej. Jag är totalt livrädd. Det är kanske därför jag så envist ändå försöker? Nog för att mitt mod inte sträcker sig längre till ungefär en gång per vinter... Kanske behövs det ett år mellan varven för att lugna mina nerver?
Med stöd från Daeun och klingande musik (det bästa med skridskobanorna här!) så gick det i alla fall vägen utan större blessyrer. Jag är dock imponerad av alla Kanadensare som verkar vara födda med blad under fötterna. Vilket de troligtvis också är. Jag är även fascinerad av alla snygga skridskor. Utbudet verkar vara enormt! Jag tror nästan att jag får leta upp en skridskobutik.
Ha en trevlig start på vecka åtta!
Lägesuppdatering
Första mitterminstentan är skriven ("Dimensions microéconomiques de la ville"). Alla hjärtans dag till ära - rosa nötmjölk och rosa paj. Jag har dessutom pillat ned en del frön i jorden. Snälla, låna mig lite tålamod. Våren är ännu långt borta.
Kramar
Smutsgris
Jag har alltid dragit till mig smutsen...eller så har smutsen dragit sig till mig. När jag var yngre skämdes jag - jag förstod inte hur "alla andra" kunde bära vattenhinkar till samtliga hästar utan en enda fläck. Själv var jag borde dyngsur och dammig.
Vissa saker förändras aldrig. Låt mig presentera, utanför min ytterdörr (hej vägsalt), samt utanför mina grannars. De är dessutom tre som bor där. Kan avslöja att deras "uppfart" är typexemplet för hur det ser ut hos "alla andra".
Frågan som kvarstår blir då...Går dessa människor aldrig ut? Om de gör de, hur lyckas de hålla fötterna torra och saltfria?
