Igår, onsdag, skrev jag ännu en sluttenta. Härligt! Ännu härligare: i morgon har jag mina två sista.

 

Så, torsdagen har bestått av pluggande inför detta. Eh, en sanning med modifikation. Efter gråa dagar har solen strålat, och jag har njutit av den. Jag har blivit intervjuad av en tjej från Universitetets studentradio. Ämnet var miljö och hållbar utveckling, vilket vi som Svenskar anses vara mästare på. Jovars.

 

Idag har jag även blivit skjuten av en uteliggare. Åtminstone i hans värld. Jag såg att han lyfte handen åt mitt håll, då han kom gående längsmed gatan. Jag hade hoppats att rörelsen var "random", men hans imitation av ljudet av ett skott som avlossades gick inte att ta miste på. Visst, jag hade kunnat bli väldigt illa berörd...men det orkar jag inte.

 

Istället kan jag glatt berätta att jag har sålt min pappas cykel - en uppgift jag tagit mig an, eller kanske snarare tagit mig friheten till. Idag blev jag bjuden på kaffe av Pier-Luc, en av de två Kanadensare som ska tillbringa höstterminen på LiU. Han är helt fascinerad av Sverige, men blev lite rädd när jag bekräftade att vi i Sverige är ganska långa (eller som jag hävdar, det är människorna här i Montréal som är korta). P-L själv räcker mig ungefär till axeln. Tydligen är hans studiekamrat som också ska studera i Sverige ännu kortare. ...och då tillhör jag ändå den kortare skaran.

 

Idag har jag dessutom utökat min kollektion av resväskor (så trots en fri kaffe och en såld cykel har jag knappast gått med vinst). Jag har sett tulpanknoppar ute i rabatterna, utslagna maskrosor och sett på Meltzer och Berg i Amerika. Man måste bara älska de människorna.