Kombucha och fermentering
En av mina favoritupptäckter här i Montréal har varit Crudessence. Jag har skrivit om dem tidigare, men för att fräscha upp minnet - Cuisine vivante! Levande kök, kort och gott.
Deras kurser sträcker sig från en upptäcktsfärd i den råa chokladens värld till torkning och groddning. Jag hade lovat mig själv att gå på av dem - och idag var det äntligen dags! Kombucha och fermentering stod på schemat, perfekt för mig som har boken "Syrat" liggande i bokhyllan hemma i Sverige. Efter tre timmars genomgång av olika tekniker, provsmakning och kramande av vitkål är jag nu full av goda bakterier och redo att stå på egna ben!
Kursen hölls i en förord norr om Montréals innerstad, och då jag gick från bussen till La Moisson (mataffären där kurslokalen låg) snubblade jag över en trädgårdsbutik. Butik kanske är fel ord, tänk er Blomsterlandet. Fast större. Under mitt botaniserande bland alla fröer, redskap och växter blev jag fullkomligt lyrisk. Lukten...Att få borra ned näsan i en citrontimjan. Vad jag har saknad det. Plötsligt fanns det inga tvivel om att nästa stopp är hem till trädgården.
Blomsterhandeln var dessutom full av inspirerande planteringar!
Ett gäng av de spännande fröer jag pillade på... Krasse i härlig färg, (giftig) vacker böna, majs med vackert mörk stam...
Jag hade sett till att vara ute i god tid för att hinna fram innan kursen, då denna supermarket med livsmedel helt i min stil kunde tänkas vara värt ett besök. Min avstickare gjorde dock att jag fick lite mindre tid på mig innan starten, och den prioriterade jag till att äta lunch i lugn och ro. Tyvärr var de stängt då kursen var slut (söndag), så jag blev lite besviken. Upplevelsen av att få dofta på citrontimjan vägde dock upp besvikelsen hundra gånger om. Roliga mataffärer har jag besökt så många.
Det betydde dock att jag blev utan ett par grejer jag hade bestämt mig för att köpa. Får helt enkelt snappa upp dem här i stan istället! En av dessa saker blev jag dock inte snuvad på - Maman Kombucha - en överraskning vi kursdeltagare fick med oss! Jag gissar att få av er har koll på vad detta är och vad allt dessa kombucha och fermentering egentligen är. Var lugn, vi har många spännande samtalstimmar framför oss!
Mer välbekant är nog då surkål - voilà mitt försök. Givetvis har den inte blivit sur än...och vi får se hur den klarar avbrottet med flygresan. Jag håller tummarna!
Mer välbekant är nog då surkål - voilà mitt försök. Givetvis har den inte blivit sur än...och vi får se hur den klarar avbrottet med flygresan. Jag håller tummarna!
Lunchen var dessutom värd att intas utan stress!
Vacker kyrka mitt emot busstationen.
Ny vecka - vecka 18! Ha en underbar start på den, så ses vi alldeles snart! Kram
Glad Sommar!
Idag gick min spork sönder. Tur att jag denna gång hade en i reserv. Jag har lämnat terminens litteratur hos studenternas bokkooperativ (och hoppas att några av mina böcker blir sålda kommande termin) och skrivit mina sista tentor. Den första riskerar jag att nätt och jämt klara. Kanske inte alls. Sextio procent flersvarsfrågor av typen "Vilken/vilka är den främsta anledningen till att x diskrimineras på arbetsmarknaden?" a. Faktor A b. Faktor C c. Faktor C d. Svar a och b e. Svar a och c f. Inget av alternativen.
Så...enligt vem? Enligt vilken studie? Särskilt med tanke på att det är väldigt svårt att vetenskapligt påvisa om diskriminering förekommer eller inte. Personligen har jag inte jättemycket till övers för vetenskap, och jag fascineras av möjligheten till olika tolkningar. Jag tror dock att vissa frågor inte lämpar sig som flersvarsalternativ. Idag har jag svarat på många av dessa slag.
Livet går dock vidare. Tenta nummer två avslutades med frasen "Bon été!". Tack, detsamma! Jag må vingla omkring, märkt av bältros och Montréals luftföroreningar... men jag har sommarlov - slå den!
Nu börjar mitt sommarlov!
Kramar och hälsningar, från en Lovisa som inte kan låta bli att le lite
Hej världen
Igår, onsdag, skrev jag ännu en sluttenta. Härligt! Ännu härligare: i morgon har jag mina två sista.
Så, torsdagen har bestått av pluggande inför detta. Eh, en sanning med modifikation. Efter gråa dagar har solen strålat, och jag har njutit av den. Jag har blivit intervjuad av en tjej från Universitetets studentradio. Ämnet var miljö och hållbar utveckling, vilket vi som Svenskar anses vara mästare på. Jovars.
Idag har jag även blivit skjuten av en uteliggare. Åtminstone i hans värld. Jag såg att han lyfte handen åt mitt håll, då han kom gående längsmed gatan. Jag hade hoppats att rörelsen var "random", men hans imitation av ljudet av ett skott som avlossades gick inte att ta miste på. Visst, jag hade kunnat bli väldigt illa berörd...men det orkar jag inte.
Istället kan jag glatt berätta att jag har sålt min pappas cykel - en uppgift jag tagit mig an, eller kanske snarare tagit mig friheten till. Idag blev jag bjuden på kaffe av Pier-Luc, en av de två Kanadensare som ska tillbringa höstterminen på LiU. Han är helt fascinerad av Sverige, men blev lite rädd när jag bekräftade att vi i Sverige är ganska långa (eller som jag hävdar, det är människorna här i Montréal som är korta). P-L själv räcker mig ungefär till axeln. Tydligen är hans studiekamrat som också ska studera i Sverige ännu kortare. ...och då tillhör jag ändå den kortare skaran.
Idag har jag dessutom utökat min kollektion av resväskor (så trots en fri kaffe och en såld cykel har jag knappast gått med vinst). Jag har sett tulpanknoppar ute i rabatterna, utslagna maskrosor och sett på Meltzer och Berg i Amerika. Man måste bara älska de människorna.
Kramar, från en tjej som hoppas sitta på ett plan om 6 dygn!
På promenad...genom stan'
Det finns en charm i att åka pendeltåg, metro eller buss. Observera andra passagerare. Fantisera kring deras liv.
Att åka bil längs en landsväg, då solen lyser över åkrarna, är fantastiskt fridfullt. Dessutom blir man en sångerska/sångare av högsta rang. Minst lika trevligt är det att ha sällskap i bilen. Det öppnar en möjlighet för intressanta diskussioner…och fantastisk körsång.
Idag tänker jag dock slå ett slag för ett av mina absoluta favoritsätt att ta sig fram på. Jag syftar inte på cykel, även om det kan fungera. Det händer dock att det går lite väl fort. För det är framförallt till fots man kan bli ett med staden man går i. Bli ett med naturen kring dig. Det är till fots du kan känna strukturen under fötterna – vare sig det är betong eller skogsstig. Gå genom Vallaskogen då solen glittrar i snön är så vackert att man nästan glömmer bort att andas.
Att ta sig till och från jobb eller skola, är för många en stund av stress. Fullt fokus på slutmålet, vad som ska hända härnäst. Jag tror dock att vi alla har upplevt de där ögonblicken, då vi faktiskt uppmärksammat omgivningen lite mer. Gjort nya upptäckter. Istället för att bara slentrianmässigt pinna förbi gatukonsten ditt kvarter har ordnat, stannat upp.
Idag har jag njutit av de rena ytorna kring Place des Arts. Vyerna skyskraporna skapar. Musiken som klingar från gungorna. Det är fantastiskt att se unga som gamla ställa ifrån sig sina väskor och hoppa upp på en av dem. Fler gungor åt folket!
Vyn då jag skrev detta inlägg...
Hoppas att ni också får chansen att gunga lite - det gjorde min dag!
Äpplet faller inte långt ifrån trädet...
Påskafton
Påskafton. Jag har hört det ryktas om en helt underbart solig lördag där hemma. Hoppas att ni alla har fått möjligheten att njuta av den!
Min påskafton har även den varit solig. Dagen inleddes med tvätt och påskstäd - helt underbart, faktiskt. Ännu mer underbart är att jag nu har packat en väska. Fullproppad. Det kändes så underbart skönt. Fick även en liten försmak av Sverige, då jag stod och väntade på att receptionen skulle öppna så att jag kunde låna dammsugaren. En av killarna som städar satt också och väntade, pillande med sin mobiltelefon. Till och från spelade han musik, och plötsligt hör jag "..slänger ned en nyckel ifrån fönstret i köket...". Visst var det Veronica Maggio! Jag noterade detta, men han tittade mest konstigt på mig. Kanske lät jag lite för exalterad.
Ingen påsk utan tulpaner, åtminstone inte när de reades ut på grund av att de såg lite hängiga ut. Jag såg dem igår, så när studion hade fått sig en uppfräschning kunde jag inte låta bli att gå och köpa ett gäng. Nu har de faktiskt till och med rest lite på sig. Allt som behövdes var lite kärlek!
Efter att ha provat Crudessences råa crepes, har Aux Vivres veganska variant stått på önskelistan. Idag blev jag satt vid bardisken, vilket gjorde att jag hade god uppsikt över personalen som sprang fram och tillbaka och mixade smoothies. Springa är en närmare beskrivning än gå, för de har verkligen fullt upp! Jag har ju hittills endast varit där på helgen, kanske är det lugnare i veckan? För ett till besök måste det bli, för jag blev lite besviken på pannkakorna. Det berodde nog dock mest på att när jag väl kom dit blev sugen på något mer...grönt. Så ett till besök får det alltså bli!
Inte möjlighet att besöka ovannämnda restaurang? Fortsätter på det ätbara spåret och kommer med ett tips. Är du själv ofta på fot och behöver ett smidigt mellanmål, se till att blanda några goda blandningar redo samt en bra snackbox. Den vänstra är från tidigare i vintras, och nu till påsk har jag passat på att blanda ihop två nya. Oemotståndlig (nej, jag kunde inte stava till det), med chokladdoppade kaffebönor, frystorkade jordgubbar samt rostade mandlar och hasselnötter. Underbar! Blandning nummer två går i påskens tecken - pistagenötter, jordmandlar samt frystorkad mango och jordgubb. Jag hade något namn på G, men tänkte skapa lite dynamik på bloggen genom att be er komma med förslag! Så, vad ska denna mix heta?
Avslutningsvis kommer här en liten bildbomb från påskaftonen i ett Montréal som har börjat vakna till liv.
Ha en underbar söndag!
Långfredag
Jag älskar påsken. Lättsamheten, färgerna, ljuset, gemenskapen. Några av elementen har jag försökt att få till. Lite påskpynt. Grannen som har stått naken sedan jul fick sig en påskskrud. Idag har jag dessutom målat några ägg, med inspiration från rädisskotten som växer så det knakar. Det är lyx att kunna skörda varje dag, trots att jag för tillfället är trädgårdslös.
Idag såg jag årets första maskros - eller åtminstone bladen och en knopp. Hittade dessutom - och köpte - rödlila maskros på Coffin Eco. Tyvärr väldigt, väldigt besk...och om jag säger det, då är det verkligen väldigt, väldigt. Är ju annars en person sam gärna smaskar i mig beska blad. Vi får se vad jag kan hitta på med den!
Igårkväll avslutades ännu en av mina kurser. Det var också avslutet på ett väldigt påfrestande samarbete. Jag har dock lärt mig, åtminstone till stor del, att det finns en rimlig gräns. Att man ibland måste släppa taget. Ibland blir det pannkaka - det betyder inte att livet är pannkaka. Under andra omständigheter hade det varit annorlunda.
Jag hoppas att ni njuter av påskledigheten och allt vad den innebär! Ta hand om varandra!
En gudhare till en inte så glänsande Lovisa
Igår kväll hittade jag en liten panodil. Den gjorde inte mycket. Idag, på förmiddagen, gav jag upp smärtan. Jag är ju lite skeptisk mot alla dessa piller, särskilt här (även om det är himla spännande att gå runt på apoteken och titta på alla mystiska etiketter). Det första jag fick göra var att snurra Lindor-hjulet - och jag vann en chokladkanin! Ja, det var väl det positiva.
Pratade med en apotekare som skickade mig till läkaren. Väl där, efter lite väntandes, blev jag hänvisad till ett rum. Jag hörde läkaren i rummet intill, tala i telefonen. Uppenbarligen planerade hon för fredagskvällen. Sedan blev det tyst. Jag väntade. Efter ett tag kikade jag ut i korridoren. Lunchtid, och ganska öde.
Till sist fick jag i alla fall träffa läkaren, och hon bad så mycket om ursäkt för missförståndet. Själva besöket gick fort, det fanns ju inte så mycket mer att säga. Fick läskiga piller utskrivet, och med tanke de blå undrade nog personalen i apoteket intill vad jag har haft för mig här i Montreal. De används nämligen till könsherpes.
Annars tjöt brandlarmet igen. Jag drog mig för att gå ut - med alla dessa falsklarm i bakhuvudet - och blev förvånad när det faktiskt var lite rökigt i korridoren. De över tjugo grader vi kände av igår är som bortblåsta - på eftermiddagen snöade det.
Nej, jag är ingen Happy Camper just nu. Jag har ont, mår allmänt dåligt, känner mig ensam och har givit upp allt hopp om min grupp i det sista grupparbetet. Jag hoppas dock att jag får lite sömn i natt, då känns det alltid lite bättre.
Ha en underbar lillördag!
...och nej, jag har inte könsherpes.
...och nej, jag har inte könsherpes.
Ännu en paradox. Eller flera. Manodepres
Idag fick jag detta mail från LiU:
"Jag hoppas att du hade en bra första termin utomlands och är nu igång med andra terminen.
Om du inte har gjort det ännu, kom ihåg att terminsregistrera dig på LiU för vårterminen...
Om du inte har gjort det ännu, kom ihåg att terminsregistrera dig på LiU för vårterminen...
...Lycka till med din utlandsvistelse och hör gärna av dig om du har frågor."
Det har redan gått en vecka sedan jag var på "Avslutningscocktail" för oss utbytesstudenter. Idag har jag dessutom skrivit mitt första sluttenta. Jag har med andra ord avslutat en av kurserna för denna termin. Om det känns härligt? Ja, även om det är de kommande proven jag oroar mig mer för. På franska. Svårare ämnen. Fast orosmomentet är inte att jag inte har potential att klara dem - jag förstår koncepten i sig. Jag saknar bara motivationen att lära mig kunna förklara dem.
För att helt byta ämne, gissar jag att det kan vara på sin plats med en lägesuppdatering om vädret. Igår kväll skakades jag av kraftiga smällar och mullrande. Idag har ännu ingen åska gjort sig till känna. Ännu. För det blir allt mer tryckande.
...och värmen? Ja, det har varit solklänningsvärme. Jag såg en man sitta i t-shirt och shorts, barfota, med fossingarna vilande på isen.
Som avslut bjuder jag på en bild av mitt pennskrin. Vad mer kan man säga, än att ännu en gång konstatera att det är dags att knyta ihop säcken för den här terminen.
Ha en toppen påsklovsvecka - tänk på att välja ägg från glada hönor!
Deprimerande komiskt
Jag insåg just hur komiskt det är, att ett inlägg där jag står med vinterparkas i vitt landskap följs av ett där väderleksrapporten säger 24 grader. Denna komik är ett stående inslag i mitt liv, ungefär så varierande min sinnesstämning under en dag. Dessutom verkar jag ha dragit på mig en virussjukdom som gör att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Så typiskt, det gör ont, och jag tror att jag struntar i de sista tentorna. Vad allt detta har att göra med varandra?
Jag är redo att komma hem. Jag behöver det.
Vecka 15 och vårtecken
Ännu en vecka har passerat här i Montréal.
Den startade bra. Vem blir inte glad när caféägaren genast förbereder din morgonespresso när du kliver innanför dörren?
Måndagen innebar också val här i provinsen. Trots mina små statusuppdateringar om läget, tänker jag inte ge någon särskild rapport över resultatet. Kort sagt, så förblir Quebec en del av Kanada.
Tisdagen bjöd på spöregn. Det var dock inte regnet som fick mig att hoppa Free Cone Day. Jag är inte den som drar mig för att köa, oavsett väder, men just denna dag kände jag inte för det. Så, planen var alltså att inte låtas bjuda på gratis Ben & Jerry-glass denna dag. Ändrade planer. För B&J är inte de som är de. Glassbaren nere i Old Montréal, som har stängt för vintern, höll dagen till ära öppet. Jag gissar att detta var en nyhet för alla köande ungdomar borta vid McGill. Dörren öppen, näst intill folktomt. Jag fick mig en glass i regnet, och det var gott.
Observera att jag skrev spöregn. Ja, våren tycks ha anlänt. Snabbt går det också.
Vårtecken
Uteserveringar byggs fram. Blommor tittar upp, i trädgårdar som var täckta av snö för bara ett par dagar sedan. Fåglarna häckar.
Denna vecka har jag stiftat bekantskap med en ny skönhet. Den är svår att missa - högljudda och många är de. Tack vare google har jag lärt mig att det är en Carouge à épaulettes - Rödvingetrupial på svenska.
På tal om nya bekantskaper - denna vecka har jag också, till slut, provat på jordnötssmörsmaskinen jag har spanat in i en av affärerna jag brukar handla på. Efter lite funderande lyckades jag få igång den. Tyvärr inte det godaste jordnötssmöret (det är stor skillnad mellan olika märken), men kul var det, även om det knappast såg så aptitligt ut då den bruna geggan pressades fram.
När vi ändå är inne på ätbart har jag även varit på en föreläsning kring vegetarisk kost. Den avslutades med en buffé. Föreningen som anordnade föreläsningen har någon form av asiatiska rötter, så det var spännande. Själv är jag inte något större fan av tofu och andra sojaprodukter, men jag måste medge att jag blev lite imponerad av hantverket. Kom hönan före ägghalvan ni ser i min matlåda? Nej, hönan lyste med sin frånvaro.
Så, vad kan vi säga om vecka 16? Ja, sommaren verkar anlända. Nyss stapplade jag fram i snöstorm. Här går det fort i svängarna, ska ni veta.
Stora kramar, Lovisa
En helg i Québec CIty
Äntligen fick jag beblandas med lite hus på marknivå, prata svenska och vistas i ett mer "riktigt" hem. I fredags kväll hoppade jag på bussen och drog 25 mil norrut för att hälsa på en av mina klasskompisar som pluggar i Québec City. Jag tackar Sara för sällskapet, det var verkligen en bra paus och uppladdning inför sista rycket!
Själv tog jag inga bilder, men jag lyckades fastna på en. Underbar promenad längsmed Fleuve Saint-Laurent.
Tillbaka i min lilla studio. I morgon är det "Cocktail Au Revoir", det vill säga ett litet farväl-event för oss utbytesstudenter. Jag sade ju att det närmar sig!
Idag har jag dessutom suttit utomhus och pluggat, trots relativt molnigt/disigt. Ja, kanske kan våren anlända även till Montréal.
Kramar, från en smått panikartad Lovisa
Fredag
Trots underbar vårsol blir det allt olidligare - jag flyter mest omkring och känner mig stressad över grupparbeten och sluttentor. Denna helg flyr jag därför norrut - till regnet och Québec City. Jag ser fram emot att träffa Sara, prata svenska och pausa lite från mitt vanliga "flyta omkring".
Fredagens citat kommer från George Harrison.
"I’m not really a career person. I’m a gardener basically."
Helgtipset till er alla blir att peta ned lite frön i jorden, om ni inte redan har gjort det... Alternativt skaffa en tulipan i en liten vas. Jag gissar att det på några håll i Sverige kan ha börjat dyka upp lite nässlor och kirskål - ta vara på dessa!
Annars tycker jag ni ska leka med maten, i stil med Ida Frosk.
Ha en härlig helg!
1 april, sol och kycklingar
Jag var tvungen att ta av mig jackan, och nej, det är ingen aprilskämt. Det kallar jag värme! Värme kanske man också får av denna skapelse - men akta dig så du inte mosar en kyckling!
Kramar, från en solladdad Lovisa
What's up in Montréal
Söndag - jag stapplar pulsandes ut i kraftigt snöfall och kämpar mot den starka vinden. Mina föräldrar sitter i t-shirt hemma på altanen. Metro beskriver i måndagens tidning helgens väder som "snöstorm".
...men, gott folk. Veckan inleddes med solsken och härliga temperaturer. Ett underbart, perfekt moget Bartlettpäron gav dagen en guldkant. Eftermiddagskaffet i solen lika så, jag var tvungen att knäppa upp jackan och satt utan mössa och vantar. Det var härligt!
Annat på gång i Montréal...
1. Valet är såklart nummer ett på listan. Tidigare rapporterade jag om universitetet HEC som tänkte bryta mot reglerna. Nu är det klart - de ger med sig och ställer in alla kurser.
2. Rätt att rösta, men inte bestämt dig? Ett alternativ är "Bloc Pot". I senaste valet fick de 420 röster, vilket motsvarar 0,01%. Vad de vill? Bygga en ekologisk industri baserad på cannabis.
3.Staden har endast en månad kvar. En månad kvar av äran att ha mig boende här. Det är inte många dagar. Å ena sidan känner jag att det finns så mycket jag fortfarande vill uppleva. Så många saker som jag har gjort, som jag vill göra en sista gång innan jag åker. Samtidigt är det olidligt. Jag står inte ut en sekund till här.
April på ingång, ha det gott!