Idag gick min spork sönder. Tur att jag denna gång hade en i reserv. Jag har lämnat terminens litteratur hos studenternas bokkooperativ (och hoppas att några av mina böcker blir sålda kommande termin) och skrivit mina sista tentor. Den första riskerar jag att nätt och jämt klara. Kanske inte alls. Sextio procent flersvarsfrågor av typen "Vilken/vilka är den främsta anledningen till att x diskrimineras på arbetsmarknaden?" a. Faktor A b. Faktor C c. Faktor C d. Svar a och b e. Svar a och c f. Inget av alternativen.

Så...enligt vem? Enligt vilken studie? Särskilt med tanke på att det är väldigt svårt att vetenskapligt påvisa om diskriminering förekommer eller inte. Personligen har jag inte jättemycket till övers för vetenskap, och jag fascineras av möjligheten till olika tolkningar. Jag tror dock att vissa frågor inte lämpar sig som flersvarsalternativ. Idag har jag svarat på många av dessa slag.

 

Livet går dock vidare. Tenta nummer två avslutades med frasen "Bon été!". Tack, detsamma! Jag må vingla omkring, märkt av bältros och Montréals luftföroreningar... men jag har sommarlov - slå den! 

 

 

 

 

I måndags var det Action de Grace, Thanksgiving, Tacksägelsedagen, kalle det vad du vill. Här i Kanada är det i alla fall en röd dag, det vill säga inga lektioner. Eftersom jag inte hade några särskilda planer bestämde jag mig i sista minuten för att deltaga i fakultetens event, för vad passar bättre än att ge tillbaka? Tillsammans samlades 2801$ in till förmån för Moisson Montréal, ett nätverk av livsmedelsproducenter och grossister som bland annat förmedlar överskott av livsmedel till bättre behövande.

 

Tacksam var jag, för det var himla trevligt, trots det gråmulna vädret. Dessutom är jag tacksam att jag överlevde. Fick chansen att prova på "Kangoo Jumps", ni vet, de där skorna med trampolineffekt. Först kunde jag inte stå själv, men efter några studs kändes det bättre. De som har sett mig åka skridskor förstår mitt balansproblem.

Får ni chansen att prova, gör det!

 

 

Montréal - en stad där olika kulturer möts och där det alltid är något på gång. Man skulle kunna tro att det resulterar i en fullspäckad blogg där ingen dag är den andra lik. Visst finns möjligheten för det - men verkligheten är den annan. Å andra sidan, det finns ett uttryck som säger att även om det inte händer så mycket på utsidan, betyder inte att ingenting sker på insidan. Även saker som kan tyckas små kräver sin tid att "smältas".

 

Jag är dock glad över att ha hittat en plats inomhus (det är bara att acceptera, vädret är inte alltid ultimat att sitta ute och plugga i) som tycks fylla flera av mina personliga kriterier gällande en bra pluggplats. På campus i Linköping har jag alltid föredragit Key-huset. Högt i tak, hyfsat fräsch, relativt lugnt och relativt liten risk att någon kommer och stör. Kanske inte så konstigt att jag idag kände att jag hittat hem, där jag satt i Pavillion de Design. Ljust (stora fönster!), hyfsat öppet, hyfsat fräsch, lugnt, tomt på ESG-are och...inspirerande. De studenter som håller till där sitter och skissar på sina ritningar, vilket passar mig utmärkt. Perfekt möjlighet att låtsas att man är på väg att bli arkitekt!...någon mer gemensam nämnare med Key-huset? Tja, kaffet är något dyrare jämfört med den mer livliga delen av campus. Jag får dock välja mugg själv!

 

Värmen är borta, de rosa bollgirlangerna som har kantat promenadstråket i The Village plockas ned, jag vaknar med halsont och skolan börjar - ja, nu är det höst på riktigt!

 

Jag hade kunnat klaga på att jag köpte en alldeles för dyr yoghurt (Burken var ju så fin! ...och så var den ekologisk...och närproducerad.), badar i ett hav av äpplen (De är ju i säsong nu, alltså billiga!), råkade ta en mellanmugg fast jag bara betalat för en liten och råkade dissa en person som samlade underskrifter mot Animal Cruelty (Det kommer fler chanser!). Jag väljer dock att fokusera på dagens positiva.

 

 - Jag var tidigt ute och fick två begagnade böcker till ett riktigt bra pris utan att stå i kö!

 - Jag överlevde min första lektion - och förstod!

 - Jag fick äntligen möjligheten att smaka Salon G's kaffe, slapp mitt pulverkaffe, och upptäckte att bryggkaffet står uppdukat i ungefär tio olika kannor. De är alla av olika sorter!

 - Solen värmde åtminstone lite när den kikade fram!
 

...och kanske det bästa av allt: Jag har en rosa boll!

 

För att skicka vidare de små guldkornen vi kan hitta här i livet, tänkte jag ge de som inte hann först förra gången en ny chans. Denna gången är det betydligt svårare, så jag bjuder på lite fler bilder. Dessa kommer från torsdagens välkomnande av fakultetens nya studenter och ja, jag tror bestämt att jag är med på samtliga.

 

 

 

 

 

 

 

Kurserna startar visserligen inte förrän nästa vecka, men idag har fakulteten välkomnat oss nya studenter - inhemska och utländska. École des sciences de la gestion - vi är engagerade. (Nej, inget utropstecken på det! Snarare sägs det med lite försiktighet. Jag är fortfarande livrädd!)