Tack för gästinlägget, Beatrice. Hon glömde dock att nämna onsdagsmorgonen! Till förmån för Centraid, en stödorganisation för mindre volontärsorganisationer som agerar på lokal nivå, anordnades en frukost. Självklart var vi på plats för att hjälpa till!

 

 

 

Allt började med att jag åkte ensam med buss ner till Landvetter, därifrån har jag tagit tre olika flyg för att slutligen komma till Montreal. Att resa så långt själv kändes både läskigt och spännande på samma gång. När jag väl kom fram till Montreal tog jag buss 747 till hållplats Berri/UQAM där Lovisa väntade med små presenter! (Bland annat chokladmjölk med namnet Beatrice :)

Nu idag den 31oktober har mer än hälften av min tid här i Montreal gått och vi har hunnit med massa roliga och annorlunda saker!
Några av höjdpunkterna är matmarknaden Jean Talon, all shopping (och alla roliga saker jag hittat), besök på annorlunda matställen, besök i parken hos de gulligaste ekorrarna, besök i mysigaste julaffären och förberedelse inför halloween ikväll!

Men jag har även fått uppleva annorlunda saker som att det här vandrar runt massa uteliggare och tigger pengar, poliser som gör som de vill (de åkte nästan på oss när vi gick på övergångsstället, även fast vi hade företräde), arga tanter i Chinatown, extremstora eller extremsmå grönsaker och att det finns massa olika smaker av godiset jelly beans.

De kommande dagarna är inte fullt så planerade som veckan har varit men jag vet

Denna vecka har jag försökt betala tvättmaskinen med portkortet, låst in mina nycklar på rummet...och ett dussin till misstag som har fått mig att känna det som om ordet "idiot" står skrivet i pannan. Undrar om det är att hjärnan har frysit på grund av kylan (jag bävar för vad som komma skall) eller det faktum att jag, igår (torsdag), äntligen skrev den sista mitterminstentan.

 

 

 

 

 

 

Att hitta något i postfacket som inte är reklam är en av de små saker som förgyller tillvaron. Idag invigdes den. Tack Eva, som hörde min bön om en termosmugg!

 

 

 

I måndags var det Action de Grace, Thanksgiving, Tacksägelsedagen, kalle det vad du vill. Här i Kanada är det i alla fall en röd dag, det vill säga inga lektioner. Eftersom jag inte hade några särskilda planer bestämde jag mig i sista minuten för att deltaga i fakultetens event, för vad passar bättre än att ge tillbaka? Tillsammans samlades 2801$ in till förmån för Moisson Montréal, ett nätverk av livsmedelsproducenter och grossister som bland annat förmedlar överskott av livsmedel till bättre behövande.

 

Tacksam var jag, för det var himla trevligt, trots det gråmulna vädret. Dessutom är jag tacksam att jag överlevde. Fick chansen att prova på "Kangoo Jumps", ni vet, de där skorna med trampolineffekt. Först kunde jag inte stå själv, men efter några studs kändes det bättre. De som har sett mig åka skridskor förstår mitt balansproblem.

Får ni chansen att prova, gör det!

 

 

På onsdagen hände något historiskt. För första gången anordnades en Marché Fermier, just det, Bondens Marknad, på campus. Mötte bland annat en tjej som stod och sålde egengjorda krämer och oljor innehållande diverse örter. Jag berättade att jag hade torkad maskrosrot hemma. Tydligen tyckte hon inte att det var så bra för magen... Attsingen då! Vilken tur att jag har planerat in lite örtbryggeri när jag snart får besök.

     Tyvärr var jag lite för snål för salvan. Lite rättvis kanel, rödbetor, rödlök och en burk pickade grönsaker, som plåster på såren för att jag själv inte har picklat något denna höst.

Grisarna som bökar i Göteborg har de flesta hört talas om. Att fler och fler väljer att skaffa höns, trots att de inte bor ute på vischan, är inte heller något nytt. Får ganska många tusenlappar kan du få ett snyggt, designat och isolerat hönshus. Några hönor och du har ägg till frukosten, och du kommer att kunna bjuda hela kvarteret på knallgula sockerkakor.

 

Visst är det en del av den pågående gröna vågen trenden, kanske en lite mindre tillgänglig sådan än att till exempel ha en tomatplanta i en ampel, men ändock en trend. Än så länge. Vi vet ännu inte hur det kommer att se ut i framtiden. Kommer det bli ännu vanligare?

 

Det är inte bara i Sverige hönsen invaderar bakgårdar. Enligt The Department of Agriculture ägde nästan 1 % i städerna Denver, Los Angeles, Miami, and New York City höns. År 2010 bör tilläggas. Har denna siffra nu passerat en procent?

 

Igår publicerade The Economist en artikel där de försöker reda ut vad som händer när hönsen slutar lägga ägg. Bland annat nämns det att höns så gamla som sjutton år då och då lägger ett ägg (nåja, en sjuttonårig höna har i alla fall gjort det!). Äggproduktionen saktar dock ned efter ett par-tre år. Enligt min privata, säkra källa (Bea, som precis har skrapat ut hönsskit ut en tom lada då de nu "kasserats"...), så är ett hönsliv på två år högt inom branschen. När det gäller "privata" höns gissar jag dock att det är betydligt längre. Pressen, viljan och informationen hur man räknar ut om det är ekonomiskt fördelaktigt eller ej, tordes vara svagare. Enligt sista stycket av artikeln jag länkat till så finns det faktiskt faktorer som tyder på att ägg från egna höns är billigare än de i affären. Om det gäller här i Sverige? Det beror säkert på. Har jag tid, får jag räkna lite på det någon dag!

 

Var vill jag då komma med detta? Egentligen vill jag bara tipsa om artikeln, för jag själv fann den intressant. Min lektion börjar snart, och jag skulle ha ägnat den här tiden att renskriva en föreläsning om olika transportmedel. Detta var dock mycket mer intressant.

 

Till sist vill jag tillägga, med bakgrund av informationen ovan, att om du söker en höna (eller 100), så är det inte svårt att få tag i. Som sagt, efter två år är det dags för hönserierna att göra sig av med dem. Det innebär att du under femton år framåt kan ha små vänner pickande ute i trädgården, samt baka en sockerkaka till söndagsfikat. Om de är aggressiva och mentalt instabila efter att ha varit instängda i stora grupper? Inte nödvändigtvis, enligt Beatrice. Det bör dock tilläggas att detta gäller frigående höns från en ekologisk produktion. Å andra sidan, du har femton år på dig att ge dem terapi.

 

 

Påminnelse; FIKA!
http://fairtradechallenge.se/

 

 

 

En kaffeböna är faktiskt kärnan i en frukt.

Betyder detta att kaffe räknas i de rekommenderade fem portioner varje dag?

 

Här hade jag skrivit ett stycke som visade sig ha flytt sin kos när jag skulle klicka på publicera. Kortfattat så handlade det om bloggens brist på inlägg under temat kulturkrock. Jag har mina idéer och funderingar, men väl vid datorn så har skrivarådran tagit en paus. Gissar att det dock kunde vara spännande att höra om hur det egentligen fungerar i en tvåspråkig stad. Dessutom brukar det ju råda lite förvirring om vad jag egentligen studerar för något, även på hemmaplan. En genomgång av de kurser jag tar kan då tänkas vara informativt, om inte så spännande. Det får dock bli en annan dag!

---

 

 

Dagens tema blir istället hur jag försökt lösa tillfredsställa mitt behov av att ernsta.

 

Det växer så att det knakar i min lilla kartong. Ljusbristen gör dem gängliga då de sträcker sig mot fönstret, så jag har redan börjat skörda. Jord under naglarna har jag dock inte lyckats få ännu.

Igår var det äntligen dags för ännu en sväng förbi Salon G (eller ja, det blir det ju ofta, men av andra orsaker) för att hämta upp min BBBB. Välfylld även denna gång!

 

...kära kaffe, jag ger upp. Jag försökte hitta alternativ som var mer anpassade för min ekonomi. CSN lär inte bli glada, när de dömer mig återbetalningsskyldig och jag står där, utan ett öre.

 

Jag försökte med frystorkat pulver. Jag försökte med substitut. Kanske var det smaken av kranvattnet. Kanske var det tyngden av termosen. Din själv fanns inte där, och inte heller min. Därför har jag numera accepterat faktum. Jag har blivit en slösa.

 

Som tröst, för att ursäkta mitt beteende, så väljer jag åtminstone kaffe som bidrar till en mer rättvis handel. Jag har dock ingen ursäkt för att använda engångsmuggar. Det är dags för mig att hitta en termosmugg, och gräva djupare i hålet som leder till ekonomisk kris.

Idag kickstartar Fairtrade Focus som kommer att pågå vecka 41 samt 42. Under dessa veckor passar vi på att uppmärksamma produktmärkningen och dess innebörd lite extra.

 

Ni som befinner er i Linköping kan kika in på FairtradeCityLinkoping för att hålla er uppdaterade om vad som händer. Det kommer att vara rätt lugnt ifrån kommunens sida i år, eftersom krutet lades på Globala veckan tidigare i höstas. Om det är någon programpunkt ni in te ska missa, är det Fairtrade challenge den 17 oktober, det vill säga nästa vecka. Hele Sverige (+jag) ska fika Fairtrade! En stor fikapaus kommer att finnas i Skäggetorps centrum, men varför inte anordna en egen fika oh baka en muggkaka.

 

Hitta en trevlig fika eller registrera din egen på fairtradechallenge.se.

 

Idag har jag...

...frusit i den iskalla vinden.

...trampat över krispiga löv.

...känt höstsolen värma mina kinder.

...plockat små, unika konstverk.

...blivit dyngsur och iskall av regn.

 

Jag skäms, för sådana här saker brukar jag ha koll på. Bättre sent än aldrig, idag blev det ett besök på Jean-Talon! Färgglatt, livfullt....

 

 

 

 

Havskajak. Smaka på den. Denna lördag har spenderats på det stora blå, eller tja, det lilla blå åtminstone! Idag har jag guppat runt bland de många öarna i Rivière-des-Mille-Îles. Trots namnet är den i verkligheten "bara" kring hundra öar.

Ingen bulle för mig idag, istället blev det en latte med smak av just "brioche à la cannelle". Just nu kör cafékedjorna här omkring sina höstkampanjer med äppelkakor och kryddiga, varma drycker. Kunde man ana kanelbullen? Nja, en extra söt variant av vanlig soyalatte snarare. För övrigt kör Starbucks Pumpkin Spice Latte samt creamy Salted Caramel Mocha, medans Second Cup förutom Pumpkin Spice Latte (de också) har sin Cinnamon Swirl latte. Kanske får jag köra en drive och betygsätta dem alla? Vet dock inte om det är så lämpligt.. Second Cup har visserligen "Latte Lover Tuesdays" just nu, och rabatt är ju nästan gratis. Eller?

 

 

www.crapaud.uqam.ca

 

 

 

 

Montréal gör sig beredd på att möta sin idol, den 24 oktober kommer hon, kvinnan vars namn är värdig både chokladdryck och plastbackar här i Québec. Förhoppningsvis kan hon lära mig ett och annat om att leva som student då hon har erfarenhet av korridorsliv. Det innebär också att jag inte kan smita från Halloweenfirandet. Dags att börja tänka på outfit med andra ord!

 

Vackra oktober, och ännu en månad närmare hemfärd!