Gröt. Detta intags dagligt. Beroende på humör ändrar frukostgröten form. Olika typer av gryn, topping. Variationsmöjligheterna är oändliga. Detta inlägg kommer dock inte att fokusera på mina egna skapelser, utan på Montréals utbud. Fram tills idag har just denna termins provsmakningar varit obefintliga, men det får det bli ändring på! Jag tänkte därför summera mina upptäckter hittills.

 

Den milda temperaturen har stannat - och helgen har bjudit på strålande sol! Blåsigt, som så ofta. Jag säger det igen; det är tur att lyktstolpar finns!

 

Både lördag och söndag har det pågått full aktivitet längsmed ett av shoppingstråken här intill. Flera av butikerna har fått en isskulptur, en skylt i is. Tyvärr har vädret inte varit på skulptörernas sida, då flera redan börjat brytas ner.

Ungefär 75% av apelsinerna jag har knäckt denna vinter här i Montréal har varit en besvikelse. Torra, smaklösa. Vinter och citrussäsong har med andra ord inte varit på topp. Morgonens apelsin bröd inte på en god start.

     Dagsljuset har lyst med sin frånvaro. Det har spöregnat i princip hela dagen.

 

Summan av kardemumman? Tja, jag kan borsta av händerna och konstatera att vi har nått mi-session! Idag skrevs sista mitterminstentan bland de kurser jag har på franska,. Just denna hade jag bävat för, men det kändes bra. Fick dessutom tillbaka förra fredagens tenta i "Dimensions Microéconomiques de la ville" och det gick allt annat än dåligt. Dessutom har jag en veckas "rélache" framför mig, som visserligen kommer att fyllas med med en del arbeten i form av grupprojekt samt plugg inför sista mitterminstentan, men jag har inga lektioner och det är inte överdrivet mycket att plugga. Inte för att jag har gjorde det så värst mycket den senaste tiden... som sagt, lite opepp på det just nu!

 

Annars har jag fått brev två dagar i rad. Vardagsglädje när den är som bäst!

 

Nej, så värst elegant var det inte. Det hjälper inte att jag är från Skandinavien, norr. Skridskor har aldrig varit min grej. Jag är totalt livrädd. Det är kanske därför jag så envist ändå försöker? Nog för att mitt mod inte sträcker sig längre till ungefär en gång per vinter... Kanske behövs det ett år mellan varven för att lugna mina nerver?

 

Med stöd från Daeun och klingande musik (det bästa med skridskobanorna här!) så gick det i alla fall vägen utan större blessyrer. Jag är dock imponerad av alla Kanadensare som verkar vara födda med blad under fötterna. Vilket de troligtvis också är. Jag är även fascinerad av alla snygga skridskor. Utbudet verkar vara enormt! Jag tror nästan att jag får leta upp en skridskobutik.

 

 

 

 

Första mitterminstentan är skriven ("Dimensions microéconomiques de la ville"). Alla hjärtans dag till ära -  rosa nötmjölk och rosa paj. Jag har dessutom pillat ned en del frön i jorden. Snälla, låna mig lite tålamod. Våren är ännu långt borta.

 

Jag har alltid dragit till mig smutsen...eller så har smutsen dragit sig till mig. När jag var yngre skämdes jag - jag förstod inte hur "alla andra" kunde bära vattenhinkar till samtliga hästar utan en enda fläck. Själv var jag borde dyngsur och dammig.

 

Vissa saker förändras aldrig. Låt mig presentera, utanför min ytterdörr (hej vägsalt), samt utanför mina grannars. De är dessutom tre som bor där. Kan avslöja att deras "uppfart" är typexemplet för hur det ser ut hos "alla andra".

 

Frågan som kvarstår blir då...Går dessa människor aldrig ut? Om de gör de, hur lyckas de hålla fötterna torra och saltfria?

 

Ännu ett par påsar grönt - 7$!

Efter att ha ekat tomt ett tag bjöd postfacket på en (eller två) glad överraskning!

PRIZM C2 Cluster Lookup är ett verktyg som skapats för att identifiera var dina kunder befinner sig, baserat på 66 olika livsstilar. Nu är det lanserat i Canada, och jag var givetvis tvungen att söka på "min" postkod.
Jag verkar platsa hyfsat okej, eller hur?

 

Februari är här, och den invigdes i sann viteranda. En gul skolbuss, drygt tretton mil norrut for vi med sikte på Mont Trembland. Husen glesnade och snömassorna växte i storlek. Trots att det var nästan ett halvår sedan jag anlände till Kanada hade jag ännu inte druckit kaffe från Tim Hortons (som är typ så mycket Kanada som det lan bli). Ett stopp längsmed motorvägen ändrade på den saken. Utanflr stod snöskotrarna i rad.  

 

Efter lite felkörning på de små skogsvägarna kom vi fram till Centre d'accès à la nature de l'UQAM. På med snöskorna och dags att välja stig. Toppen lockade, såklart. Strax därefter undrade jag vad jag hade givit mig in på. Det var brant. Jag klamrade mig fast i de stackars små träden. När det sedan gick nedför var jag om möjligt ännu räddare.

 

Efter den första chocken blev det dock bra mycket lättare terräng. När vi skulle upp på toppen föreslog en av ledarena att gå via norrsidan. Helt plötsligt tog den upptrampade stigen slut...och ännu en gång blev det riktigt brant. Tekniken hade dock börjat falla på plats, jag gick som tredje person och kunde därmed dra nytta av upptrampade spår och hade dessutom nått något "fascinations-high".

 

Plötsligt tvärstannar vi. Bakom kröken står ett djur. Stå stilla, rör er inte. Okej, tänkte jag och kände mig lite smårädd. Det finns ju en del rovdjur i trakterna. Gjorde därför inga större försök att få skymten av varelsen. Sedan började vi sjunga, för att skrämma bort stoppklossen. Lite senare förstod jag att det var en ren.

 

Vi nådde toppen. Lunchpaus och underbar utsikt. Värmen jag fått upp försvann med en gång och det blev ingen längre paus. Nedvägen gick dock utan problem. De brantaste bitarna åkte vi på rumpan - vilken fart man fick upp!

 

Till sist tog vi en annan sväng för att titta på vattenfallet i närheten av parkeringsplatsen. Delvis fruset - men vilken kraft!

 

En dag ute i naturen, få uppleva total tystnad och frisk luft var helt underbart. Jag hade gärna stannat. Får ni chansen att prova på snöskor - gör det. Att ta sig fram där vi gjorde hade varit halvt omöjligt med enbart kängor eller skidor.

 

Trots att jag lever som en ”Swede” (väntar dessutom tillskott i plånboken) och knappast behöver vänta på slantarna och dessutom är en fena på att ta vara på allt i köket, så passar jag på. För detta är ingen välgörenhet. Det är en gemensam måltid, för studenter helt enkelt. Gratis, och helt vegetariskt.