Vecka 15 och vårtecken

Ännu en vecka har passerat här i Montréal.
 
Den startade bra. Vem blir inte glad när caféägaren genast förbereder din morgonespresso när du kliver innanför dörren?
Måndagen innebar också val här i provinsen. Trots mina små statusuppdateringar om läget, tänker jag inte ge någon särskild rapport över resultatet. Kort sagt, så förblir Quebec en del av Kanada.
 
Tisdagen bjöd på spöregn. Det var dock inte regnet som fick mig att hoppa Free Cone Day. Jag är inte den som drar mig för att köa, oavsett väder, men just denna dag kände jag inte för det. Så, planen var alltså att inte låtas bjuda på gratis Ben & Jerry-glass denna dag. Ändrade planer. För B&J är inte de som är de. Glassbaren nere i Old Montréal, som har stängt för vintern, höll dagen till ära öppet. Jag gissar att detta var en nyhet för alla köande ungdomar borta vid McGill. Dörren öppen, näst intill folktomt. Jag fick mig en glass i regnet, och det var gott.
Observera att jag skrev spöregn. Ja, våren tycks ha anlänt. Snabbt går det också.
 
Vårtecken
Uteserveringar byggs fram. Blommor tittar upp, i trädgårdar som var täckta av snö för bara ett par dagar sedan. Fåglarna häckar.
Denna vecka har jag stiftat bekantskap med en ny skönhet. Den är svår att missa - högljudda och många är de. Tack vare google har jag lärt mig att det är en Carouge à épaulettes - Rödvingetrupial på svenska.
 
På tal om nya bekantskaper - denna vecka har jag också, till slut, provat på jordnötssmörsmaskinen jag har spanat in i en av affärerna jag brukar handla på. Efter lite funderande lyckades jag få igång den. Tyvärr inte det godaste jordnötssmöret (det är stor skillnad mellan olika märken), men kul var det, även om det knappast såg så aptitligt ut då den bruna geggan pressades fram.
När vi ändå är inne på ätbart har jag även varit på en föreläsning kring vegetarisk kost. Den avslutades med en buffé. Föreningen som anordnade föreläsningen har någon form av asiatiska rötter, så det var spännande. Själv är jag inte något större fan av tofu och andra sojaprodukter, men jag måste medge att jag blev lite imponerad av hantverket. Kom hönan före ägghalvan ni ser i min matlåda? Nej, hönan lyste med sin frånvaro.
     
 
Så, vad kan vi säga om vecka 16? Ja, sommaren verkar anlända. Nyss stapplade jag fram i snöstorm. Här går det fort i svängarna, ska ni veta.
Stora kramar, Lovisa
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback