Under de dryga två veckor jag har (försökt) att rota mig i Sverige har vintervädret lyst med sin frånvaro. Synd på skidorna och sparken som står i garaget, men det har ändå känts okej med tanke på de sexton veckor som nu kommer. Sexton veckor, etthundrafjorton dagar till hemfärd igen. Kan det kännas överkomligt?
Förutom att plaska i vattenpölar har jag njutit av små solglimtar, fågelkvitter och inte minst - skörd! Morötter, äpplen, rödkål, brukale, mangold och sallat av olika slag är bara några av de saker jag har hittat i trädgården. Jag har dessutom kunnat njuta av egenodlade tomater, bönor, jordgubbar samt egenplockade blåbär och hjortron. Jag har så att säga laddat med svenskhet inifrån och ut!
I övrigt har jag spenderat mina dagar genom att plöja igenom höstens Hemmets Journal och Jul med Ernst. Jag har spelat bingolotto, julpyntat, kört slut på mina föräldrars ugn (måste ju passa på!) och druckit gott kaffe.
Givetvis önskar jag att jag hade hunnit med ännu mer. Jag är i alla fall oerhört glad över att Beatrice och jag äntligen hittade till Örebro och hälsade på Ellinor vars familj bara växer. Lika uppskattat var det att få mocka lite skit, det var ju trots allt ett år sedan sist! Att sitta några timmar hos Jennie och bli lite blondare är alltid underbart, liksom spontanbesök hos några av mina flitigaste brevvänner. Drömma om årets planteringar, göra plåt efter plåt med grönkålschips och avreagera mig på familjen har också varit skönt.
Något jag har dragit mig för har varit att summera 2013 samt att sätta upp mål för 2014. Försiktigt kan jag dock konstatera att förgående år verkligen har varit långt - men gått fort. Denna vår ska jag öva på en av mina allra största svagheter - nämligen att komma ihåg namn! Trots min livsstil kan jag på grund av min ålder inte skylla på demens. Bättring, Lovisa!
Kramar från Lovisa, som verkligen måste skaffa en duttpenna
